De svenska myndigheterna hjälper Ryssland att blåsa oss!

De svenska myndigheterna hjälper Ryssland att blåsa oss!

Det har nu hunnit hända mycket sedan vi hittade den sjunkna ryska ubåten Som under sommaren 2015. Vi anmälde fyndet till polisen och marinen, samtidigt som även Ryssland informerades om fyndet. Därmed fullgjorde vi det vi ska göra enligt lag (lag om ensamrätt till bärgning och hittegodslagen) och som medförde att de tidsfrister som gäller började löpa för eventuell ägare att höra av sig. Ryssland hörde dock inte av sig förrän tidsfristerna löpt ut, varför vi ansökte hos Länsstyrelsen om ensamrätt att bärga ubåten.

Men därefter tog saken en för oss helt oväntad och obegriplig vändning.

Alla våra kontakter med de svenska myndigheterna resulterar nu genomgående i beslut och åtgärder som tillvaratar Rysslands intressen mot oss. Tolkning av regler och värdering av bevis sker alltid på ett sätt som är till vår nackdel. Besluten fattas utan någon motivering som förklarar varför man kommit fram till slutsatserna eller hur man resonerat. Och de argument som vi anför till stöd för vår sak ignoreras helt enkelt och bemöts inte.

Utgången i ärendet är tydligen förutbestämd av våra myndigheter – Rysslands intressen mot oss ska tillmötesgås till varje pris!

Detta är tydligen de svenska myndigheternas uppfattning om en objektiv, korrekt och hederlig rättstillämpning…

Först avslog Länsstyrelsen vår ansökan om ensamrätt till bärgning eftersom vi inte har ”bevisat” att ubåten är övergiven och att ryssarna nu ”påstått” att den inte varit övergiven. Det spelade ingen roll för Länsstyrelsen att ubåten legat på fyndplatsen i så gott som 100 år utan att Ryssland (eller Sovjet) gjort något för att hävda sin rätt till den. Det spelade heller ingen roll att ryssarnas påstående kom först långt efter utgången av den tidsfrist som gäller. Någon närmare förklaring till hur Länsstyrelsen kunnat komma fram till detta ges inte i beslutet.

Därefter hade vi ett antal möten med Utrikesdepartementet, UD, där representanter från Ryssland (bl.a. ryska ambassaden) deltog. Vårt syfte med dessa möten var att försöka få till stånd ett samarbete med ryssarna för att bärga ubåten och föra den till Ryssland. Det stod ganska snart klart att ryssarna var ointresserade av att samarbeta med oss. Vad UD hade för avsikter med dessa möten är för oss oklart, men de fortsätter tydligen att ha kontakter med ryssarna angående ubåten och vi vet inte vad dessa kontakter innebär.

Sedan har vi haft flera kontakter med polisen eftersom vi även anmält ubåten som hittegods. Eftersom ryssarna inte hörde av sig inom tidsfristen så torde ubåten nu rätteligen tillhöra oss. Polisen har nu meddelat oss att de inte anser oss ha denna rätt eftersom ubåten inte kan utgöra ”hittegods”, att de avser att få ubåten att omfattas av griftefrid och att de kommer att avvisa dem som försöker dyka på ubåten eller ta föremål från den. Polisen anser sig tydligen ha befogenhet både att bestämma om griftefrid och att kringgå hittegodslagen genom att inte kalla fyndet hittegods. Hur polisen kunnat komma fram till detta framgår inte.

Myndigheternas beslut kan tydligen fattas utan att de behöver ges någon egentlig motivering och där man struntar i att bemöta vår argumentation. Påståenden från ryssarnas sida gäller tydligen som full bevisning och kommer att gälla oberoende av vad vi kommer med för fakta eller bevis. Detta tyder på att myndigheterna redan i förväg har bestämt sig för att utgången av de olika besluten ska gynna Rysslands önskan att hindra oss från att bärga ubåten och att regeltolkning och bevisvärdering därefter anpassas så att de resulterar i den önskade utgången.

Att de anhöriga till besättningen på ubåten uttryckt sina önskemål om en bärgning struntar de svenska myndigheterna totalt i. Här handlar det bara om att till varje pris tillmötesgå Rysslands önskemål och detta även om det krävs en tvivelaktig regeltolkning och bevisvärdering för att kunna konstruera rätt myndighetsbeslut.
http://ria.ru/world/20160610/1445518975.html

Om det hade visat sig att det krävt att Sovjet/Ryssland tidigare kontaktat Sverige för att säkerställa sin äganderätt till ubåten, så hade våra myndigheter säkert lyckats ”hitta” olika skrivelser från ryssarna med en sådan innebörd.

Mot bakgrund av hur den här historien har utvecklat sig och hur vi har bemötts av ryssarna, UD och våra myndigheter får vi allt större obehagskänslor. Även om statsmakterna inte får lägga sig i enskilda myndighetsbeslut får vi allt svårare att frigöra oss från misstanken att politiska hänsynstaganden till Ryssland och önskemål från regeringens sida är det som styr de svenska myndigheternas ageranden mot oss och som avgör vilket innehåll besluten ska få.

Vi har överklagat Länsstyrelsens beslut till Sjöfartsverket. Mot bakgrund av ovanstående kan vi dock utgå ifrån att beslutet inte kommer att ändras, vilket bara bekräftar våra misstankar att vårt eget land håller på och offrar oss för att inte störa de redan ansträngda förbindelserna med Ryssland. Den egna bekvämligheten är viktigare för våra egna myndigheter än en korrekt tillämpning av berörda lagregler. Sveriges historia har i och för sig flera exempel på den typen av ageranden, så vi borde väl egentligen inte vara särskilt förvånade. Som exempel på hur Sverige hanterar relationer till stormakterna kan nämnas Nazi-tysklands permittentresor, utlämningen av balterna till Sovjetunionen och Egyptenavvisiningarna.

Nu vet även vi vilket förtroende vi i fortsättningen ska känna för vårt eget land och våra egna myndigheter – men myndigheterna bryr sig väl inte om det heller……

Share This:

You may also like

Leave a Reply